Porslin densitet, vikt, egenskaper och typer

Porslin är en typ av keramik som är ogenomtränglig för gas och vatten. Materialet framställs genom bränning av en grov blandning av kvarts, plastisk lera, kaolin och fältspat vid hög temperatur. I tunna skikt är porslin genomskinligt och vid en lätt stöt ger det ett högt, karakteristiskt klingande ljud som varierar med föremålets tjocklek och form.

Begreppet porslin används även om teknisk keramik, exempelvis litium-, zirkonium-, borkalcium- och aluminiumoxidporslin samt andra specialkeramiska material med hög densitet.

Tabell över porslinets densitet

Porslin är ett komplext material och den exakta densiteten bestäms i laboratorier. Det genomsnittliga intervallet är 2,15–2,5 g/cm³.

Porslinets egenskaper

Porslin har goda bruksegenskaper för sina användningsområden. Densiteten ligger vanligen inom 2,4–2,5 g/cm³, vilket motsvarar ungefär 2 150–2 500 kg/m³. Det sintrade och täta godset har låg porositet och låg vattenabsorption.

Vitheten är en viktig kvalitetsfaktor. Den påverkas framför allt av föroreningar som krom, titan, järn och andra färgande föreningar, men även av ugnsatmosfären och bränningsprogrammet. Finkorniga föroreningar kan ge mörka prickar i råmaterialet och försämra föremålets utseende.

Trevalenta järnoxider ger en gulaktig ton och tvåvalenta järnoxider en blåaktig ton. Högre vithet kan uppnås genom tillsats av kaolin och ett tjockare glasyrskikt.

Porslinets genomskinlighet beror på mängden flussmedel, bränntemperaturen och finfördelningsgraden. Den kan ökas genom att minska halterna av lerföreningar, kvarts, mullit och gasblåsor.

Hållfastheten är också viktig och omfattar både glasyrens och godsets hållfasthet. Godsets styrka beror på förhållandet mellan glasfas och kristallina faser samt på porositet och tjocklek. Även lerhalten påverkar: produkter med 50–54 procent lermaterial har högre mekanisk hållfasthet.

Typer av porslin

Efter sammansättning skiljer man mellan två huvudtyper:

• Hårdporslin. Det innehåller 47–66 procent kaolin, 25 procent kvarts och 25 procent fältspat och bränns vid 1 400–1 460 °C. Det används till elektriska isolatorer och hushållsporslin. Benporslin betraktas vanligen som en separat typ med benaska; det uppskattas för vithet, genomskinlighet och tunna väggar men är inte generellt den hårdaste porslinstypen.
• Mjukt porslin. Det innehåller 25–40 procent kaolin, 45 procent kvarts och 30 procent fältspat och bränns vid 1 300–1 350 °C. Typen används främst till konstnärliga föremål.