Hartsens densitet, egenskaper och modifiering

Harts är en bred grupp naturliga och syntetiska material. Inom byggande, reparation och industri används särskilt epoxi-, polyester-, fenolformaldehyd- och andra syntetiska hartser. Efter härdning bildar de starka polymermaterial med god vidhäftning och kemisk beständighet.

Egenskaperna beror på typ, kvalitet, sammansättning, mängden fyllmedel och härdare samt härdningsförhållandena. Exakta densitets- och viktvärden ska därför hämtas ur den tekniska dokumentationen för det aktuella materialet.

Hartsens vikt och densitet

Som genomsnittligt referensvärde för flytande harts används ofta cirka 1,07 g/cm³. Det innebär att 1 m³ väger ungefär 1070 kg. Modifierade blandningar, fyllda hartser och härdade material kan avvika tydligt.

Hartsens egenskaper

Hartser kan ha hög vidhäftning till metall, betong, trä, glas och andra material. Många härdade hartser står emot vatten, alkalier, salter och flera kemikalier, men beständigheten beror alltid på sammansättning och driftförhållanden.

Hartser kan vara genomskinliga, gulaktiga eller bruna och förekomma som trögflytande vätskor eller fasta massor. Färg, viskositet och härdningstid beror på hartstyp, tillsatser och temperatur.

För rena epoxihartser utan särskilda fyllmedel är följande värden ungefärliga:

• elasticitetsmodul cirka 3000–4500 MPa;
• draghållfasthet omkring 70–90 MPa;
• densitet för många sammansättningar cirka 1,1–1,2 g/cm³.

Ohärdade hartser, härdare och lösningsmedel kan irritera hud, luftvägar och ögon. Handskar och ventilation ska användas och tillverkarens instruktioner följas. Efter fullständig härdning blir materialet normalt betydligt stabilare, men säkerheten beror även då på sammansättningen.

Modifiering av harts

Hartser kan modifieras på många sätt. Vanligen skiljer man mellan fysisk och kemisk modifiering.

Fysisk modifiering innebär att tillsatser införs utan att de nödvändigtvis bildar nya kemiska bindningar med grundhartset. Gummitillsatser kan exempelvis öka slagsegheten, medan mineraliska fyllmedel kan förbättra styvhet, värmetålighet, slitstyrka eller UV-beständighet.

Kemisk modifiering förändrar polymerstrukturen eller tillför reaktiva komponenter. Tillsatserna kan förbättra elasticitet, brandsäkerhet, vattenbeständighet, vidhäftning eller friktionsegenskaper men samtidigt försämra andra egenskaper. Sammansättningen väljs därför för de aktuella användningsförhållandena.