Användning av stenkol inom energi, metallurgi och kemi

Stenkol var länge en av de viktigaste värme- och energikällorna. I dag begränsas energianvändningen av miljökrav, men kol och förädlingsprodukter är fortfarande viktiga inom metallurgi, kemi och vissa processer.

Vad är stenkol och hur bryts det?

Stenkol är ett svart eller mörkbrunt fast fossilt bränsle som bildats av växtrester under miljontals år av tryck, temperatur och geologiska processer. Kolhalten dominerar, men kvaliteten beror även på aska, fukt, svavel, väte, syre och kväve. För metallurgiskt kol är koksnings- och sintringsförmåga viktig.

Grunda lager bryts i dagbrott och djupa lager i gruvor. Metoderna omfattar långväggsbrytning, rum- och pelarbrytning, sprängning och mekaniserad brytning.

Kvaliteter

Klassningen baseras på färg, kornstorlek, struktur, ursprung och behandling. I GOST-systemet finns bland annat långflammigt D, gas G, fett J, koks K och magert T samt mellankvaliteter. Andra länder använder egna system.

Användningsområden

1. Energi. Kol används i kraftverk, pannor och industriugnar. Direkt och indirekt förvätskning till bränsle förekommer begränsat.
2. Metallurgi. Kokskol blir metallurgisk koks, som är bränsle och reduktionsmedel i masugnar samt används i gjuterier och ferrolegeringsprocesser.
3. Kemi. Koksning ger koksgas, stenkolstjära, ammoniakprodukter, beck, naftalen, fenoler och aromatiska fraktioner för material, elektroder, beläggningar och viss plast.
4. Jordbruk och jordmaterial. Stenkol är inte ett vanligt gödselmedel, men vissa förädlingsprodukter, ammoniumföreningar, humusmaterial och koltillsatser kan användas beroende på sammansättning.
5. Transport och byggande. Historiskt drev kol järnvägar. I dag kan koks, tjära, beck och askprodukter användas i vägar, beläggningar och infrastruktur.

Kolets roll förändras genom utsläppskrav och renare teknik men det är ännu en viktig råvara i vissa industriprocesser.