Koksens densitet, egenskaper och användning

Koks används som fast bränsle och processmaterial. Det framställs genom upphettning av stenkol till sintringstemperatur utan lufttillförsel i särskilda koksugnar. En stor del av de flyktiga ämnena avlägsnas och den kvarvarande kolmassan får hög hållfasthet och porös struktur.

Tabell över koksens densitet och vikt

Koks är ett heterogent material vars egenskaper beror på kolkvalitet, koksningsteknik, fukthalt, askhalt och fraktion. Vid referensberäkningar används ungefär 0,6–1,4 g/cm³.

Koksens egenskaper

Koks innehåller en organisk kolhaltig del, aska, fukt, svavel och andra komponenter. Viktiga kvalitetsvärden är:

• fukthalt, ofta optimalt cirka 3–5 %;
• askhalt, vanligtvis cirka 7–11 % beroende på kolet;
• svavelhalt, där höga värden försämrar kvaliteten; acceptabla värden ligger ofta omkring 0,5–0,6 %;
• flyktiga ämnen, som visar koksningsgraden och ofta ligger kring 1–1,5 %.

Mekanisk hållfasthet är en viktig egenskap och påverkas av styckestorleken. För metallurgisk koks värderas ofta stora stycken medan finfraktionen begränsas.

• skrymdensitet cirka 450–500 kg/m³;
• porositet cirka 40–55 %;
• antändningstemperatur cirka 700 °C;
• värmevärde cirka 7000–7500 kcal/kg.

Användning av koks

Koks används främst vid framställning av tackjärn i masugnar, där det fungerar som bränsle, reduktionsmedel och stöd för beskickningen. Det används även:

• som bränsle vid tackjärnssmältning i kupolugnar;
• vid smältning av vissa material inom icke-järnmetallurgi;
• i gasgeneratorer och för ångproduktion;
• som finkoks för uppvärmning och vissa hushållsändamål.