Askans densitet och vikt: träaska och kolaska
Ren trä- eller växtaska kan förbättra vissa jordegenskaper och tillföra mineraler utan industrigödsel. Före användning måste man känna till jordens surhetsgrad, växternas behov och askans ursprung. Aska från avfall, plast, målat trä eller förorenat bränsle får inte användas i odling.
Skillnaden mellan träaska och kolaska
Aska används ofta som sammansatt gödsel, men sammansättningen varierar med bränslet. Aska från avfall och plast kan skada växter. Träaska och aska från växtrester innehåller nästan inget klor, vilket är gynnsamt för potatis och bärväxter, och kan innehålla:
- kalium;
- fosfor;
- magnesium;
- kalcium;
- järn;
- svavel;
- zink med mera.
Kalium och fosfor förekommer i former som växter lätt kan ta upp. Träaska och aska från exempelvis solrosor, potatisblast och spannmål kan spridas före djup bearbetning eller läggas i planteringsgropen.
Kolaska innehåller mindre kalium och fosfor men kan innehålla kisel- och kalciumföreningar. Sammansättningen beror starkt på kolet och förbränningen, och oönskade ämnen kan förekomma. Den bör därför inte användas i odling utan känd analys. Svavel kan bidra till försurning, så kolaska används inte på redan sura, lätta sandjordar.
Hur mycket aska ska användas?
Gödsel ska doseras efter jord och växter:
- Doseringen av träaska beror på jordtyp och gröda. Vid regelbunden användning bör jordens pH och rekommendationerna för växten kontrolleras.
- Trä- och växtaska passar de flesta jordar utom salthaltiga jordar, minskar surheten och kan förbättra strukturen. Den bör inte tillföras oftare än vartannat till vart fjärde år.
- I lerjord och lerig jord sprids aska på hösten, i sandjord och lerig sand på våren.
- Torv- och skifferaska kan användas för att minska surheten eftersom de innehåller mycket kalk. Ett riktvärde är 650 g/m².
Användning av kolaska
Kol av låg kvalitet kan innehålla mycket svavel och skadliga föroreningar. Sådan aska bör inte användas till livsmedelsgrödor. På alkalisk jord kan kolaska försämra marken. I tung lerjord kan analyserad aska ibland övervägas, men bara efter bedömning av pH och salthalt.
Svavlet i kolaska behövs av bland annat lök, vitlök, kål, pepparrot, rädisa och kålrot.
Allmänna referensvärden för askans densitet
| Material | Densitet (g/cm³) | Vikt (kg/m³) | Bulkvikt (t/m³) |
|---|---|---|---|
| Träaska | 0,4–0,5 | 400–500 | 0,4–0,5 |
| Kolaska | 0,6–1,45 | 600–1450 | 0,6–1,45 |
Små volymmått för aska
- En rågad matsked innehåller cirka 7 g och en tesked 2–3 g.
- En tändsticksask innehåller cirka 10 g.
- Ett 250 ml glas innehåller cirka 100 g.
- En halvlitersburk innehåller cirka 250 g.
- En literburk innehåller omkring 0,5 kg.
Vanliga frågor
Hur mycket väger 1 m³ aska?
Vikten beror på askans ursprung, fukthalt och packning. Träaska, kolaska, torvaska och skifferaska har olika värden.
Varför skiljer sig träaska från kolaska?
De bildas av olika råvaror och har olika mineralsammansättning. Därför skiljer de sig i densitet, påverkan på jorden och användningsområde.
Kan all aska spridas i odlingsjord?
Nej. I trädgården används normalt ren trä- eller växtaska. Aska från avfall, plast eller förorenat bränsle kan vara farlig.