Bultar vikt: tabell för M5, M6, M8, M10 och M12

Bultar är ett av de vanligaste fästelementen och förekommer överallt i föremål omkring oss. De kan se mycket olika ut, döljas inne i bjälklag och väggar eller vara synliga som förbindningar mellan delar i olika konstruktioner. Variationen av former och användningsområden är mycket stor. Nedan beskrivs klassificeringen av dessa fästelement och de vanligaste typerna mer ingående.

Egenskaper

En bult är per definition ett metalliskt förbindningselement som består av ett huvud och en cylindrisk stam med utvändig gänga. Bulten fästs med en mutter eller ett särskilt fäste, exempelvis när det gäller ankarbultar. Förbandet är demonterbart.

Vanligast är bultar med sexkantshuvud för skruvnyckel, den så kallade klassiska bulten. Även försänkta bultar används ofta. Fästelementen klassificeras enligt följande principer:

• efter användningsområde: möbelbultar, plogbultar för lantbruksmaskiner, vägbultar för räcken och stålkonstruktioner samt maskinbultar;
• efter material: vanligt stål, kolstål, legerat och låglegerat stål, värmebeständigt stål, koppar eller titan;
• efter hållfasthets- och noggrannhetsklass;
• efter beläggning.

Beroende på användningsområde och uppgift kan bultar ha olika huvudformer. Det finns bland annat ledade bultar, ankar- eller fundamentbultar, öglebultar, bultar med sexkantigt eller mångkantigt huvud samt bultar med rundat eller försänkt huvud.

• Sexkantsbultar är den vanligaste typen och säljs i alla bygg- och järnhandlar. En bult med sexkantshuvud är avsedd att förbinda delar genom genomgående hål med hjälp av mutter och skruvnyckel. Den används bland annat inom maskinbyggnad och byggbranschen.
• Bultar med rundat huvud används vid möbeltillverkning. De ger en säker sammanfogning av möbeldelar, har samtidigt ett tilltalande utseende och tillverkas av rostfritt stål eller med zinkbeläggning.
• Ankare används för att fästa bjälklagsplattor, montera dörr- och fönsterpartier, undertak och andra konstruktioner. De kan tillverkas av rostfritt stål för montering i ihåliga och porösa material, men kan också användas i massiva material.
• En öglebult är ett specialfäste med ett ringformat huvud. Den kan ha sexkantig bas eller ledad anslutning och används i system med linor och kättingar. Materialet är legerat stål. Tack vare hög hållfasthet och tillförlitlighet används öglebultar inom allt från bostadsrenovering till skeppsbyggnad och montering av järnvägsanläggningar.
• Försänkta bultar används inom maskin- och möbeltillverkning vid arbete med massivt trä och metall. De ger en effektiv förbindning och gör det möjligt att visuellt dölja fogstället.

Det finns även varianter som ankarbultar med försänkt huvud eller ring och krok, kulformat huvud, gaffelhuvud eller runt huvud med hål.

Viktiga klassificeringsparametrar är stammens form och gängstigningen. Stammen kan ha samma diameter längs hela sin längd eller bestå av två stegvisa diametrar, där den mindre delen är gängad och den större, övre delen är slät.

Gängan kan vara metrisk, rörgänga, tumgänga, trapetsgänga, sågtandsgänga, fyrkantsgänga eller rektangulär gänga. Gängstigningen kan vara grov eller fin.

De standarder som tillverkarna följer kan även ange bultens utförande. Det kan handla om extra låsning av gängförbandet eller extra spår i huvudet för att minska bultens vikt.

Bultarnas vikt

Vid köp av stora mängder fästelement räknar butiken normalt inte varje enhet utan säljer dem efter vikt. För att veta hur många bultar som har vägts upp behöver man känna till vikten för ett exemplar.

En av de vanligaste typerna är en bult med sexkantshuvud tillverkad enligt den mellanstatliga standarden GOST 7798-70, noggrannhetsklass B och med helgänga.

Några exempel på vikten för bultar med minsta längd och olika nominella diametrar:

• en bult M10×10 väger 16,68 g, vilket motsvarar 60 stycken per kg;
• en bult M16×18 väger 65,54 g, vilket motsvarar 15 stycken per kg;
• en bult M24×32 väger 237 g, vilket motsvarar 4 stycken per kg.

Tabellen visar referensvikter för de vanligaste bultdimensionerna

Kort om de viktigaste beteckningarna

Varje fästelement har en beteckning som består av en kombination av bokstäver och siffror som vid första anblicken kan vara svår att förstå. Beteckningen kan innehålla:

• fästelementets namn – bult;
• noggrannhetsklass A, B eller C, där A är den noggrannaste; den anges om ingen standardhänvisning följer;
• bultens utförande, det vill säga särskilda konstruktionsegenskaper, från 1 till 4;
• gängtyp: M för metrisk, K för konisk och Tr för trapetsgänga;
• gängdiameter i millimeter;
• gängstigning, där endast en fin stigning för den aktuella diametern anges;
• gängriktning, där endast vänstergänga anges eftersom högergänga är standard;
• gängans noggrannhetsnivå 4–8, från fin till grov;
• fästelementets längd i millimeter;
• hållfasthetsklass;
• uppgift om använd legering;
• kod för beläggningstyp, 1–13;
• beläggningens tjocklek i mikrometer;
• typen av tillverkningsstandard.

Produktmärkningen innehåller materialets hållfasthetsklass, tillverkarens märke och en pil som visar gängriktningen. Hållfasthetsklassen anges med siffror. Den första visar den maximala belastningen och den andra förhållandet mellan sträckgräns och hållfasthet.