Kopparmalmens densitet och typer

Kopparmalm hör till de icke-järnhaltiga metallmalmerna. I oxiderad malm finns metaller i karbonater, silikater, oxider, sulfater och andra syrehaltiga föreningar. Blandmalm innehåller koppar i både oxiderad och sulfidisk form, medan gedigen malm innehåller fri metall. De flesta primära industrifyndigheter är sulfidiska.

Mer än 200 naturliga kopparmineral är kända. Brytvärda typer omfattar:

• sulfidmalm: kopparkis med 34–35 procent koppar, bornit med 52–65 procent och kopparglans med upp till 80 procent;
• koppar-nickelmalm: kubanit med 22–45 procent Cu;
• gedigen koppar med 98–100 procent;
• oxiderad malm: malakit upp till 57,5 procent, azurit 56 procent, krysokolla 36 procent, brochantit 56 procent och cuprit 89 procent.

Fyndigheter och mineral

Kopparmalm innehåller även många andra mineral. Fyndigheter över cirka 0,5 procent koppar kan vara ekonomiskt brytvärda. Stora förekomster finns på Kolahalvön, i Chile och Zambia samt i USA, Polen, Kanada och Peru. Stora industrifyndigheter uppskattas tillsammans innehålla mer än 680 miljoner ton koppar.

• Bornit. Mineralet upptäcktes av den tjeckiske vetenskapsmannen I. Born och kallas även brokig kopparkis eller kopparpurpur. Utseendet varierar med bildningssättet. Det innehåller omkring en fjärdedel svavel, mer än 10 procent järn och upp till 63 procent koppar.
• Kopparkis. Detta hydrotermalt bildade mineral hör till de polymetalliska malmerna.
• Kopparglans. Malmen kan innehålla upp till 80 procent koppar och resten är huvudsakligen svavel. Den täta, korniga och glänsande ytan varierar från blygrå till djupt svart.

De viktigaste oxiderade mineralen beskrivs separat:

• Malakit. Den gröna karbonatmalmen har en tydlig struktur och används även som prydnadssten. Den förekommer ofta tillsammans med cuprit och gedigen koppar.
• Azurit. Det starkt blå och relativt hårda mineralet förekommer bland annat i Kongo, Marocko, Grekland, Frankrike, Storbritannien och Australien. Malakit och azurit kan växa samman och förekommer ofta nära sulfidiska kopparmalmer.
• Covellin. Det mjuka blåvioletta sulfidmineralet har metallglans och bildades metasomatiskt; det upptäcktes först vid Vesuvius. Kopparhalten överstiger 65 procent och brytvärda fyndigheter finns i Chile, USA, Serbien och Italien.