Kopparmalmens densitet och typer

Kopparmalm hör till de icke-järnhaltiga metallmalmerna. I oxiderad malm finns metaller i karbonater, silikater, oxider, sulfater och andra syrehaltiga föreningar. Blandmalm innehåller koppar i både oxiderad och sulfidisk form, medan gedigen malm innehåller fri metall. De flesta primära industrifyndigheter är sulfidiska.

Mer än 200 naturliga kopparmineral är kända. Brytvärda typer omfattar:

• sulfidmalm: kopparkis med 34–35 procent koppar, bornit med 52–65 procent och kopparglans med upp till 80 procent;
• koppar-nickelmalm: kubanit med 22–45 procent Cu;
• gedigen koppar med 98–100 procent;
• oxiderad malm: malakit upp till 57,5 procent, azurit 56 procent, krysokolla 36 procent, brochantit 56 procent och cuprit 89 procent.

Fyndigheter och mineral

Kopparmalm innehåller även många andra mineral. Fyndigheter över cirka 0,5 procent koppar kan vara ekonomiskt brytvärda. Stora förekomster finns på Kolahalvön, i Chile och Zambia samt i USA, Polen, Kanada och Peru. Stora industrifyndigheter uppskattas tillsammans innehålla mer än 680 miljoner ton koppar.

Bornit eller brokig kopparkis innehåller upp till 63 procent koppar, mer än 10 procent järn och omkring en fjärdedel svavel. Kopparkis är ett hydrotermalt polymetalliskt mineral. Kopparglans kan innehålla upp till 80 procent koppar och har tät, glänsande yta från blygrå till svart.

Malakit är en grön karbonatmalm som även används som prydnadssten och förekommer ofta med cuprit och gedigen koppar. Azurit är starkt blå och förekommer bland annat i Kongo, Marocko, Grekland, Frankrike, Storbritannien och Australien. Covellin är ett mjukt blåviolett sulfidmineral med metallglans och mer än 65 procent koppar; brytvärda fyndigheter finns i Chile, USA, Serbien och Italien.