Så skiljer du porslin från fajans

Många använder dagligen föremål av olika slags keramik utan att kunna bestämma materialet. Två av de vanligaste typerna är fajans och porslin. Mjukt porslin används exempelvis till konst- och dekorföremål, medan hårt porslin används till servisgods, keramiska elisolatorer, radio- och elektrotekniska delar samt sanitetsporslin. Fajans används till kakel, servisgods och sanitetsprodukter.

Här går vi igenom varför dessa keramiktyper är så vanliga och framför allt hur de kan skiljas åt.

Porslin är ett finkeramiskt material med låg vattenpermeabilitet, god beständighet mot kemikalier och höga temperaturer, elektriskt isolerande egenskaper och motståndskraft mot mekanisk påverkan.

Porslin tillverkas vanligen av kaolin, kvarts, fältspat och andra lerhaltiga beståndsdelar. Benaska tillsätts bara i benporslin. Föremålen bränns vid hög temperatur, ofta omkring 1 200–1 450 °C. Man skiljer mellan hårt, mjukt och benporslin. Hårt porslin är normalt tätare och starkare än mjukt och används därför ofta till servisgods, sanitetsprodukter, elisolatorer och tekniska detaljer. Mjukt porslin används oftare till dekorföremål och tunna serviser.

Fajans har ofta ett vitt eller ljust gods men skiljer sig strukturellt från porslin. Liknande mineraliska beståndsdelar används, men massans sammansättning och bränningsförloppet är annorlunda. Bränntemperaturen är vanligen lägre än för porslin, ofta upp till 1 280 °C, vilket ger ett mindre sintrat och mer poröst gods.

Fajans är mer porös och absorberar betydligt mer vatten. Därför täcks den med ett tunt, vattentätt glasyrskikt som hindrar föremålet från att ta upp fukt och lukt.

De viktigaste skillnaderna mellan fajans och porslin

Följande tecken hjälper dig att skilja materialen åt:

1. Klangen. Porslin klingar klarare. Knacka mycket lätt på föremålet: en tydlig och klingande ton tyder på porslin, medan en låg och dov ton är typisk för fajans.
2. Genomskinligheten. Håll föremålet mot en ljuskälla. Om ett tunt gods släpper igenom ljus är det troligen porslin; fajans gör det normalt inte.
3. Visuell kontroll. Granska en oglaserad yta, exempelvis stödringen under föremålet. Porslin har vanligen ett tätare, tunnare och jämnare gods. Fajans ser oftare porös och kornig ut. En helt glansig yta bevisar inte i sig att föremålet är av fajans.
4. Porslin är normalt dyrare än fajans, särskilt när det gäller kvalitetsserviser och dekorföremål. Priset påverkas dock också av varumärke, design, bränning och ytbehandling.
5. Fajans har vanligen lägre värmeledningsförmåga än porslin, men ett test med en varm kopp är inte alltid tillförlitligt eftersom resultatet påverkas av väggtjocklek, handtagets form och dryckens temperatur.

Porslin är vanligen dyrare, hårdare och mer hållbart och har lägre vattenabsorption. Det betyder ändå inte att porslin alltid är bäst: till dekorföremål eller billiga serviser kan kvalitetsfajans vara ett rimligt val. Fajans med sprickor bör inte användas för mat och dryck, eftersom skadorna är svårare att rengöra och kan samla föroreningar.

Välj oftast porslin när lång livslängd, låg vattenabsorption och enkel rengöring är viktigast. Om ett billigare alternativ räcker bör du vid köp av fajans kontrollera tillverkaren, glasyrens kvalitet och utseendet. Föremålet ska vara fritt från flisor, sprickor och tydliga fel i beläggningen.